Blogg
Mobiltelefonnätet måste fungera - i hela landet!
23 Jul 2018
"Det borde vara självklart att alla ska kunna använda mobilen i hela landet. Det är viktigt för företagare, omsorg och privatpersoner.
Men det är också viktigt för hela Sveriges samhällsutveckling. Mobiltelefonnätet måste fungera - särskilt i glesbygd!"
- skriver Inez Abrahamzon. Se hela videon på YouTube via länken nedan.
Monica fick rätt mot Försäkringskassan!
15 Nov 2016
Häromdagen fick jag ett mail - av Monica, som tidigare kontaktat mig via hemsidan angående mitt inlägg om "min strid” med att få rätt mot Försäkringskassan.
Och det var ett mycket glädjande mail – efter lång tid och mycken vånda hade hon också fått rätt mot Försäkringskassan!
Härligt Monica, jag gläds verkligen med dig!
Som jag skrev i mitt förra inlägg:
"Det är många som inte överklagar på grund av att man inte orkar eller klarar av att göra ett överklagande själv eller inte har råd att anlita jurist som kan hjälpa till. Men till alla er som fått avslag skulle jag ändå vilja säga:
Ge det en rejäl funderare och har du minsta möjlighet att överklaga samt ett bra underlag, så gör det!!!"
Läs mer om Jurist Marie-Louise Aijkens på hennes hemsida:
marie-louise-aijkens.se/
Mitt förra inlägg i helhet finns att läsa via nedanstående länk:
http://www.glitterboden.se/jag-fick-ratt-mot-forsakringskassan
Tack Monica, för att du vill dela med dig av din historia och för att jag får lägga in den här på min blogg!
”Redan under slutet av 80-talet fick jag en emellanåt fruktansvärd värk i min högra axel. Tyvärr tog inte läkarna mig på något större allvar. Det syntes ju inget på röntgen! Det jag erbjöds var en och annan kortisonspruta. Mina besvär fortsatte men som sagt det syntes inte på röntgen så jag kunde ju inte ha så ont som jag gjorde gällande! I samband med att jag 2008 bytte jobb så kom jag i kontakt med en läkare på Företagshälsovården som äntligen tog mig på allvar och förstod att jag hade ont. Vid det här laget kunde jag knappt lyfta min högra arm dessutom har jag sedan barnsben lidit av något som kallas Tremor, dvs. ofrivilliga skakningar i händerna. Den här läkaren remitterade mig till Ortopeden på ett av våra Universitetssjukhus och där fick jag träffa en av våra världsberömda professorer! Han kunde omgående konstatera att förutom mitt problem med min högra arm och axel hade jag ett så svårt diskbråck mellan 5:e och 6:e nackkotan som krävde en operation. Tyvärr så byggdes operationssalarna på Akademiska om den här tiden så min operation flyttades till Huddinge sjukhus. Den 20 december 2011 blev jag opererad för mitt diskbråck. Knappt en månad tidigare avled min pappa så det var en turbulent tid med både det och min operation! När jag efter min operation skulle börja min rehabilitering började plötsligt min man klaga över att han hade så fruktansvärt ont i magen. Efter ett akutbesök på Enköpings lasarett konstaterades att han, som i alla år varit den friskaste människa jag vet, hade ett hjärtfel! Hjärtflimmer! Det var så många gånger vi åkte ambulans in till akademiska eller akkis som vi säger. Värsta gången var när han blev så dålig att vi åkte ambulans in men läkarna hittade inget så vi fick inte ens åka taxi hem utan vi blev tvingade att åka kommunalt hem! Det visade sig till slut att han hade en tumör i bukspottkörteln vilket inte gick att göra något åt! Tre månader efter att dom hittade orsaken somnade han in endast 56 år gammal. Allt detta hände under min så kallade rehabilitering. Efter hans begravning åkte jag och en kompis hem till min son som bor i England. Vi hade varit där ett par dagar när jag fick en fruktansvärd värk i nacken, vi visste överhuvudtaget inte om vi skulle kunna ta oss hem. Väl hemma kunde läkarna konstatera att operationen var misslyckad och ryggmärgen låg bar på vissa ställen och en ny operation krävdes. Så jag fick gå igenom hela den här långa utredningen igen! I september, nästan på dagen två år efter att dom upptäckte det här opererades jag igen men den här gången på Akkis och av min ursprungliga läkare! Det här har lett fram till att jag har fått fruktansvärda nervskador i nacken, jag orkar inte sitta eller stå många stunder i taget utan måste lägga mig. Under den värsta tiden åt jag 18 olika tabletter per dag, huvudsakligen morfin, trots detta ansåg Försäkringskassan att jag nog kunde jobba! Den 10 maj i år opererades så äntligen min högra arm. Det visade sig vara ett så kallat impingement dvs. att en sena låg i kläm. Dessutom så hade jag en stor böld inne i axeln fylld med flytande kalk, utslitet brosk mellan axeln och nyckelbenet vilket resulterade i att kirurgen fick ta bort 2 cm av nyckelbenet.
Under hela tiden så ansåg Försäkringskassan att det inte var bevisat att mina skador var bestående trots att dom ansåg att min medicin var berättigad! Det tog nästan ett år innan jag fick beskedet att dom avslagit min ansökan trots att man inte ska behöva vänta längre än 90 dagar. Min handläggare tolkade mina svar som han själv ville. Då som alla förstår var även jag på väg att ge upp! Men inte utan kamp. Jag satt en dag och googlade och till min stora glädje hittade jag Marie-Louise Aijkens! Hon övertygade mig att inte ge upp! Hon fixade överklagan till Försäkringskassan som man nästan får känslan av att dom bara ryckte på axlarna åt! Nästa instans var så Förvaltningsdomstolen eller gamla Regeringsrätten! Jag trodde egentligen inte ett dugg på att dom skulle gå min väg! Efter den nästan ovärdiga behandling som man får från det ena statliga verket så varför skulle det andra gå min väg? Dessutom bor jag i det länet som, enligt sidor på internet, ändrar minst beslut i Sverige!
Men vi lyckades, och vi lyckades även att det är ett retroaktivt beslut!
Fråga gärna efter min nya "titel"!
SJUKPENSIONÄR
Tack Marie-Louise! Kommer aldrig kunna tacka dig fullt ut!”
Monica
Spöklika ansikten
3 Apr 2016
Ja, någon riktig bloggerska är det helt klart att jag aldrig blir, med ett inlägg per år...
Men det är som i lotterireklamen - plötsligt händer det!
I alla fall vill jag tipsa om en rolig videoguide från Moderskeppet:
www.moderskeppet.se/live/ondsint-ansikte-fran-da-till-nu/
Jag testade det på några foton av min son och det var riktigt roligt. Men jag vill hellre kalla dom "Spöklika ansikten" istället för "ondsinta" - för ondsint är det sista man förknippar med min son!
Om fotografering & bildredigering
21 Apr 2015
På sistone har jag "kursat" och lärt mig mer om både Word, Excel och Powerpoint. Jag har använt mig av alla tre ibland, men bara text rakt upp och ner i princip. Så det har varit fantastiskt roligt att få gräva ner sig lite djupare och se lite mer av de funktioner och finesser som faktiskt finns i programmen.
Här nedanför är det bildspel jag gjorde i Powerpoint - kort och grundläggande om fotografering och bildredigering.
Tyvärr försvann alla övergångar och animeringar jag gjort när jag sparade ner filmsnutten som .mov för att kunna ladda upp på YouTube.
Äckliga typer
18 Apr 2015
Det här var två av de 10-15 lite halväckliga typer som följde med en Regnbåge upp när vi fiskade i påskas. Om jag förstått det rätt så är det en typ av iglar som vid isfiske, tidig vår eller senhöst, kan sätta sig på fiskarna och är ett tecken på att fiskarna stått stilla en längre tid på bottnen. Som sagt, dom såg lite läskiga ut, tyckte jag - en sugpropp med svans.
Jag fick rätt mot Försäkringskassan!
20 Feb 2015
Länkar i inlägget:
Forfuture - http://forfuture.se/skicka-patienterna-direkt-till-forsakringskassan/
Advokat Marie-Loiuse Aijkens - http://marie-louise-aijkens.se/
Folkvet - http://folkvet.nu/2011/09/sanningen-om-forsakringskassan-kommentar-fran-en-anstalld/
Newsvoice - http://newsvoice.se/2015/01/06/svart-sjuk-far-inte-ratt-till-sjukpenning-forsakringskassans-strategi/
Det här inlägget har varken med foton eller smycken att göra men jag känner mig så otroligt glad, ja rent av helt överlycklig, så jag vill ”bubbla” ur mig lite.
Samtidigt känns det skönt att få skriva av mig en del av de tankar som snurrat runt i mitt huvud de sista åren och som jag nu hoppas, verkligen hoppas kunna lämna bakom mig.
Jag har som långtidssjukskriven längtat tillbaka till ett ”normalt” liv
Jag har längtat efter ett ”normalt” liv ända sen 2006 när jag äntligen började komma tillbaka efter lång tid av sjukdom, rehabiliteringar, kontakter med olika vårdinstanser med mera. Började arbetsträna så smått och det gick framåt – om än sakta. Hamnade hos Arbetsförmedlingen för några år sen där jag genomgick ännu flera utredningar - hos arbetsförmedlare, arbetsterapeut, psykolog, socialkonsulent samt lönebidragsutredare – allt för att försöka komma fram till mina möjligheter att komma tillbaka till ett liv i arbete som skulle fungera för mig på lång sikt. Resultatet blev en anställning på 50 %, som vi kom fram till är den övre gränsen av vad jag klarar av. Med anpassad arbetsplats, anpassade arbetsuppgifter, en förstående arbetsgivare som vet mina begränsningar samt lönebidrag. Yippie, nu gick det åt rätt håll och jag kände verkligen att livet var på väg åt rätt håll!
Men, som de flesta säkert håller med om, så är det svårt att klara sig på en halvtid. Jag är inte den som gör några större utsvävningar och har alltid haft en bra förmåga att ”rätta munnen efter matsäcken”. Men när det inte räcker till de fasta kostnaderna och matsäcken skulle bli ganska torftig, då är det tungt.
Ansökan till Försäkringskassan om halv sjukersättning
Så karusellen fortsatte ett tag till med läkarutlåtanden, sammanställningar och intyg från alla utredningar inom Arbetsförmedlingen och till sist en ansökan om halv sjukersättning till Försäkringskassan. Efter allt jag hört och läst om hur hårda, ja rentav omänskliga, Försäkringskassan kan vara nuförtiden hade jag ingen större förhoppning om att min ansökan skulle bifallas men med ett så stort underlag, där alla var helt eniga i sina bedömningar om min arbetsförmåga och att det inte fanns mer som kunde göras i mitt fall, så skickade jag in den.
Jag kan inte säga att jag blev direkt överraskad av deras avslag. Men det kändes ändå så otroligt hårt. Man känner sig väldigt liten och maktlös. Oron, grubblerierna, depressionen och hopplösheten kommer tillbaka…
Det värsta var nog att jag kände att alla de historier om FK som jag läst och hört så mycket om verkligen var sanna - att de är otroligt hårda och ger avslag i princip på löpande band med ”luddiga” motiveringar som jag anser i princip vara helt omöjliga att uppfylla och med ”standardfraser” som t.ex:
Alla arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser kan inte anses uttömda…
De medicinska underlagen styrker inte att arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel i ett förvärvsarbete på hela arbetsmarknaden…
Det finns inga observationer som talar för…
Självklart förstår jag att det finns vissa regler och kriterier för att vara berättigad till ersättningen och det är naturligtvis precis som det ska vara men när man har omfattande utredningar från olika läkare (inom det medicinska) och flera inom Arbetsförmedlingen (inom arbetsmarknaden) och FK ändå ”kör över” all samlad expertis som oberoende av varandra har bedömt och är överens om att det inte finns mer att göra, då blir man både ledsen och fundersam…
Det är precis som Inez Abrahamzon skriver i ett blogginlägg på forfuture.se: http://forfuture.se/skicka-patienterna-direkt-till-forsakringskassan/
“Jag förstår inte logiken med alla expertutlåtanden när försäkringskassan ändå inte verkar bryr sig om dem. Jag vet mer än en överläkare som fått sina utlåtanden dissekerade av förtroendeläkare med betydligt mindre kunskaper i det område som ärendena gällt. Varje dag sitter massor med psykologer, arbetsterapeuter och läkare och formulerar långa intyg för att tillfredsställa försäkringskassans system. De flesta av dem skulle hellre använt tiden till att göra något för människan de skriver om.”
Det finns tyvärr även de som fuskar i systemet, det är absolut inte ok det heller.
Och helst inte när det förstör för de som verkligen är sjuka. Men för det första så finns det undersökningar som visar att det inte är så många som försöker luras som man har trott (kanske lite förföljelsemani eller överdriven misstänksamhet inom FK?)
För det andra tycker jag det känns lite skrämmande att det inom FK verkar vara tvärtom mot inom rättsväsendet: Alla anses lurendrejare tills motsatsen bevisats. Och jag antar du förstår hos vem bevisbördan ligger…
En överklagan är verkligen inte det lättaste
Nåja, många rådde mig att överklaga - sjukvård, Arbetsförmedlingen och andra i min omgivning. De menar bland annat att det måste göras nånting för att börja protestera och påvisa det sjuka i hela systemet.
Förutom att det kan vara svårt att på egen hand skriva ihop en överklagan så ska man ha orken och energin för det – precis det som man som sjuk INTE har!
Och det skrämmande är att FK både vet om det och har det som strategi.
Läs mer här:
http://folkvet.nu/2011/09/sanningen-om-forsakringskassan-kommentar-fran-en-anstalld/
http://newsvoice.se/2015/01/06/svart-sjuk-far-inte-ratt-till-sjukpenning-forsakringskassans-strategi/
Dessutom har FK en kvot på hur många ansökningar de får godkänna – och det oberoende av hur många som enligt reglerna verkligen skulle ha rätt till ersättning. Överstiger personalen kvoten så får de ”på skallen”.
Fastän jag visste att jag aldrig skulle ha varken orken eller förmågan att själv få ihop en överklagan så ville jag inte heller släppa hela iden. Jag kände mig orättvist behandlad, arg och förtvivlad, dömd som lurendrejare, orolig och hopplös inför framtiden, ja helt enkelt överkörd. Så jag satte mig vid datorn och sökte och läste om överklaganden och om hur de går till.
Av en ren händelse stötte jag på en sida där det stod:
”Har du ansökt om sjukpenning eller sjukersättning och har fått avslag? … Jag hjälper dig gärna att överklaga beslut, mot en låg fast kostnad.
Sidan tillhörde Jurist Marie-Louise Aijkens http://marie-louise-aijkens.se/
Ren tur eller kanske ödet… Vem vet, men jag kände direkt att här fanns min möjlighet, min enda. Ringde upp henne på en gång för att i första hand få veta kostnaden. Visst, det handlar om en hel del pengar men jag visste att en överklagan skulle i mitt fall inte bli av på annat sätt. Jag vägde kostnaden mot vad det skulle ge – att kunna få in en överklagan för att inte ha gett sig utan kamp mot självutnämnda överheten FK, att åtminstone ha försökt göra vad jag kan för att inte ångra mig resten av livet och undra: skulle jag ha fått rätt och upprättelse… Och det utan att försöka uppbåda ork och energi som jag ändå inte har, utan att Marie-Louise Aijkens som kan och vet hur det fungerar sköter i princip allt – förutom en fullmakt och kontakt via mail och telefon. Kanske kunde ”panikkontot” hjälpa mig? Om jag sen höll tummarna riktigt, riktigt hårt och bad att inte oförutsedda utgifter för t.ex. vattenläcka, spishaveri eller, gud förbjude, trasiga glasögon skulle inträffa närmaste tiden…
Ja, jag behövde inte fundera länge, jag anlitade henne nästan på stående fot.
Det var ett beslut som jag aldrig ångrat. Inte ens efter jag fick avslaget på vår 5-sidiga överklagan till Omprövningsenheten som Marie-Louise hade lämnat in. Kalla mig gärna pessimist, men jag hade aldrig någon förhoppning om att de skulle ändra beslutet. Eftersom Omprövningsenheten ligger inom FK så var jag övertygad om att de ”håller varandra om ryggen” och går inte emot ett beslut tagit av någon inom de egna leden. Men jag förstod för mitt liv inte vad som skulle ha krävts mer, överklagan var otroligt bra skriven, utförlig, tydlig, med flera utredningar och intyg - allt fanns med.
Dags för nästa ställningstagande – gå vidare med överklagandet till Förvaltningsrätten eller inte
Vid det laget var jag så nere och tillintetgjord, arg och kränkt, så det var bara att gå vidare och köra hela racet, om det så skulle vara det sista jag gjorde, bära eller brista! Då skulle jag i alla fall veta att jag hade gjort vad jag kunnat!
Så återigen tack vare Marie-Louises hjälp och bra arbete, inlämnades en överklagan till Förvaltningsrätten. Jag måste ärligt säga att jag hade ingen förhoppning om ändring av beslutet nu heller men det lilla, lilla halmstrå som det fanns att greppa efter var det faktum att det nu i alla fall skulle prövas utanför FK.
Nu var det bara att vänta. Jag ställde in mig på en lång tid med oro och grubblerier men försökte förtränga det hela så gott det gick. Visste att det här var sista chansen, sista instansen att överklaga till, men jag hade gjort vad jag kunnat.
Sjukt att FK faktiskt bidrar till ohälsa
Tyvärr så har hela den här långdragna historien lett till att jag bara mått sämre och sämre, jag har inte varit så här dålig på många år. Och det beror nästan uteslutande på den här historien med FK och den press den har inneburit. Och jag vet att vi är flera som har hamnat i den situationen just pga. FK.
Jag skulle till och med vilja gå så långt så att jag tycker det börjar vara dags att införa en ny diagnos/sjukdomskod inom vården: FK01 – Försäkringskassan.
Över ett år av oro och ovisshet var över!
Ungefär två månader senare ringer telefonen, det var Marie-Louise, advokaten. Hon hade något hon ville läsa upp för mig – jag blev alldeles kallsvettig och spänd som en fiolsträng, jag förstod hon hade läst beslutet. Jag hann tänka en hel del på någon sekund – nu har domen kommit! vill jag höra? orkar jag höra? Jag hann analysera hennes röst och tänkte att hon lät rätt så glad ändå. Det var svårt att få fram ett: Ok. Så hon läste:
Förvaltningsrätten ändrar Försäkringskassans beslut och förklarar att AnnCathrine har rätt till halv sjukersättning från och med februari 2014.
Det var den bästa mening jag hört! Jag trodde inte mina öron, kunde det verkligen vara sant… Hade jag fått rätt och upprättelse, var den olidliga väntan verkligen över - hade jag verkligen fått rätt mot Försäkringskassan?
Jag frågade om hon kunde vara snäll och läsa det igen.
- Vill du att jag ska läsa samma igen, frågade hon med ett skratt?
- Jaa! lyckades jag få fram. Jo, det var sant, hon läste exakt samma en gång till. Vid det här laget skakade jag som ett asplöv och kallsvettades. Jag skrattade och var överlycklig – samtidigt som tårarna rann.
Efter en så lång tids påfrestning och försämring vet jag att mitt mående inte blir bättre över natt bara för det. Men det känns i alla fall så otroligt bra och jag tänker att nu kan det bara bli bättre.
Mitt motto de senaste åren har varit: Du behöver aldrig oroa dig, det kan alltid bli sämre!
Jag tror jag får lägga till en rad: men det kan bli bättre också!
Jag hade hört att fler som överklagar faktiskt kan få sitt avslag ändrat och nu kan jag inte annat än hålla med om att det faktiskt är möjligt.
Som jag sagt förut så är det många som inte överklagar på grund av att man inte orkar eller klarar av att göra ett överklagande själv eller inte har råd att anlita jurist som kan hjälpa till. Men till alla er som fått avslag skulle jag ändå vilja säga:
Ge det en rejäl funderare och har du minsta möjlighet att överklaga samt ett bra underlag, så gör det!!!
Och jag kan varmt rekommendera jurist Marie-Louise Aijkens
http://marie-louise-aijkens.se/
Hon kan självklart inte lämna några garantier, och ger heller inga falska förhoppningar, men har du ett bra underlag så har hon den juridiska kunskapen, en otrolig förmåga att på ett bra sätt samla ihop och sammanställa ditt underlag. Hon kan även försöka få in kompletterande material från vården, psykiatrin eller vad det kan vara, om hon tycker det fattas något, samt inte minst kunskap om Försäkringskassan – jo, hon har jobbat där förut.
Dessutom lämnar hon ett fast kostnadsförslag så du vet redan på förhand hur mycket det rör sig om och riskerar inte att kostnaden i slutänden drar iväg.
Missförstå mig inte, det är toppen med alla som är friska och klarar av att arbeta fullt ut och det är inte min mening att inte uppskatta vad de åstadkommer och tillför för Sverige. Men det gör ju inte att de som är sjuka blir friska. Det kommer alltid att finnas de som är friska och de som är sjuka – och båda kategorierna måste få en rimlig chans att klara sig, utan att tanken ikring ska vara att det blir på bekostnad av den andre.
Till er som utnyttjar systemet och förstör för oss som verkligen behöver det vill jag bara säga: Lägg av!
Varmt tack!
En sak är säker, jag skulle aldrig klarat detta utan det stöd jag känt att jag haft från de jag hade kontakt med på Arbetsförmedlingen, läkare, arbetsgivare, nära och kära och sist men inte minst advokat Marie-Louise Aijkens.
Länkar för dig som vill läsa mer:
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/danielswedin/article20179162.ab (2015)
http://loblog.lo.se/valfard/ta-bort-stupstocken-i-sjukforsakringen-nu-i-var/ (2015)
http://www.dn.se/debatt/sjuktalet-ger-en-skev-bild-av-verklighetens-sjukfranvaro/ (2015)
http://www.etc.se/inrikes/utforsakringen-knackte-mig-och-min-familj (2015)
http://www.svt.se/nyheter/sverige/allt-farre-far-avslag-av-forsakringskassan (2013)
https://www.facebook.com/moderaternejtack/posts/605294816184054 (2013)
http://www.ka.se/valkomnar-en-serios-diskussion (2013)
http://rockyroadfamily.blogspot.se/2012/03/dampad-gladje.html (2012)
http://www.aftonbladet.se/debatt/article11982520.ab (2009)
https://www.etc.se/inrikes/manga-avslag-ger-lonepaslag (2018)
Från höst till jul
25 Oct 2014
Nyss var det höst med alla dess vackra färger men tyvärr är det ju en ganska snabbt övergående period. Ibland önskar jag att det vore tvärtom, att höstfärgerna fanns hela sommaren och att när det blev höst så blev allt istället grönt. För några dagar sen kom det snö och den har faktiskt legat kvar. Troligtvis kommer den att försvinna eftersom väderprognoserna säger plusgrader dygnet runt kommande dagar - ända upp till 9 plus på tisdag.
Bilden togs den 8 oktober i Lycksele.
Kanske läge för några julklappstips från PhotoBox:
Fotoalmanackor och fotokalendrar!
Erbjudandet gäller hela sortimentet av almanackor och kalendrar. Gäller 1 gång per kund och med rabattkoden TDALMA25.
Fotobok Lyx 2014!
Skapa en fotobok med dina bästa minnen från året som gått i PhotoBox specialutgåva: Fotobok Lyx 2014! Svart, hårt omslag med en utskärning för 2014 där du kan se en glimt av dina 4 favoritbilder. Erbjudandet gäller med rabattkoden BOK2014 och 1 gång per kund.
Erbjudandena gäller året ut.
Tips: Skapa egna etiketter i Photoshop
19 Mar 2014
För ett tag sen såg jag ett tips i "Moderskeppet" på hur man gör egna etiketter.
Hon använde det till att göra etiketter till kakor och andra godsaker som hon ger bort men eftersom jag inte brukar göra precis det så fick jag hitta på ett annat användningsområde. Det blev en skylt för Glitterboden.
Det roliga var att hon använde sig av ett typsnitt - en ram - för grunden till etiketten.
På www.dafont.com finns en massa olika som man kan ladda hem (de flesta är gratis).
Såna här kallas "dingbats" och finns här: http://www.dafont.com/kg-flavor-and-frames.font
Tips: Smart Photo Editor
12 Mar 2014
Jag hittade för ett tag sen ett program på nätet som jag inte kunde låta bli att köpa:
http://www.smartphotoeditor.com/
Det är ett fristående program för fotoredigering samt att det har 1000-tals olika fotoeffekter.
Ordinarie pris är runt 400 kronor men just nu har dom ett erbjudande på ungefär halva priset
http://www.smartphotoeditor.com/buy/
Man kan också ladda ner en gratis testversion av programmet (eller som översättningen gav förslag på: en fri rättegång (trial).
http://www.smartphotoeditor.com/download/
Jag gillar möjligheten att lätt och snabbt kunna lägga på en effekt eller en ram för att göra en bild, som jag i grunden kan tycka är lite tråkig, lite roligare.
Jag har inte hunnit testa så mycket men den här bilden gjorde jag på några minuter i går kväll.
Att pärla är avkopplande
4 Mar 2014
För mig är pärlning verkligen rogivande och avkopplande. Nu har jag bildbeviset på det också
Gästbloggare Johanna: Foto, en del utav mitt rätta jag
14 Feb 2014
Att jag gillar att fota har ni nog redan förstått. Men jag tycker även det är intressant att höra andra berätta om sina tankar och upplevelser kring fotografering. Till exempel hur man kom in på den banan, vad man helst fotar, utrustning och tillbehör, bildbehandling och eventuella tips, trix och ideér som både jag och andra kan inspireras av.
Därför har jag bjudit in Johanna Eisene, som driver bloggen www.artofme.n.nu att göra ett gästinlägg om fotografering på min blogg.
Stort tack Johanna!
Gästbloggare: Johanna Eisene
Foto, en del utav mitt rätta jag.
Att alltid vara den som plockar upp kameran eller redan har den framme för att inte missa en händelse. Att vara den som aldrig är med på kort, - antagligen för att det är du själv som tar kortet. Att upptäckta de överdrivna mångdubbletterna från ett och samma (och oftast helt oväsentliga) objekt. – Ja, om detta stämmer in på dig är du antagligen en kopia ut av mig!
Mitt fotointresse var från börjar relativt dolt, att det endast fanns i mitt undermedvetna (men det sipprade titt som tätt fram tecken på att mitt intresse var nog lite större än alla dem andras trots allt). ”Paparazzi”, blev mitt namn. För som texten ovan var det alltid jag som hade kameran med, min första älskvärda digitalkamera (CanonIXUS800IS, zoom lens 4x15, 5.8–23.2mm|1:2.8-5.5| 6.0MP). Innan min första digitala kamera fotade jag enbart under semestrar med den hederliga filmrullekameran som idag nästan är ett minne blott. Jag minns såväl min egen som min fars, ljudet av att dra fram rullen för att ta nästa bild och ljuden från när rullen tog slut. Jag minns även min farmors kamera, att bilden kom ut bara sekunderna efter… Men jag minns även min fars systemkamera på den tiden, som då självfallet inte var digital. Han har också alltid haft ett stort intresse för foto och tog väldigt fina vinterbilder med sin systemkamera. Dock var jag för liten för att själv få bruka den och liksom de andra äldre kamerorna, hörde den nu till, - till ett minne blott.
Jag skulle nog påstå att mitt fotointresse började slå sin rot på riktigt under gymnasiet där jag gick media rörlig bild a till c, och läste då bland annat foto på olika nivåer. Roligare blev det när man även fick lära sig Photoshop, mm. Jag började sedan jobba direkt efter studenten, i en vanlig livsmedelsbutik, och för min första semesterersättning tog jag äntligen steget och köpte mig min första digitala systemkamera, en Nikon|DX|D5000|AF-S Nikkor 18-55mm|1:3.5–5.6G. – Nu tog det fart på riktigt. Jag valde kameran med omsorg, och då jag gärna tar kort från olika perspektiv älskade jag den flexibla skärmen som var vinkelbar. Dessutom var det (då) den enda kameran som hade en filmfunktion, vilket jag också gillade. Manualen, lärdomarna från skolan, kameran och jag var nu snart ett, och det var ytterst sällan den lämnade väskan jag alltid bar över axeln.
Jag hann ta fina bilder på fjäll och natur, och under tiden märkte jag att kameran riktades allt mer mot det som var smått. Med tanke på min stora fobi kunde jag inte förstå hur mitt fotointresse så plötsligt gått från säker natur till obehagliga kryp, men jag var fast och det var så uppenbart för alla mina nära som skramlade till mitt senaste objektiv: AF-S Micro Nikkor 40mm|1:2.8G), som är som gjort för att fota mina nya små vänner. Eller vänner var väl ändå att ta i; jag ser de, skriker och kanske fäller en tår, innan jag bestämt springer efter kameran i jakt för att den perfekta bilden äntligen få. Men hur man som jag, kan älska så mycket att ta kort på det som inte ögat kan se, har jag nog egentligen aldrig riktigt förstått. Fascinerade har det alltid varit under alla år som nu gått.
*
De första lärdomarna, under tiden tills jag och kameran blev ett, tillbringades ofta uppe i Idre(Dalarna). Därifrån har jag många fina naturbilder. Jag reser dit två gånger om året, och tar gärna ett foto eller två på samma objekt som åren därpå. För varje nytt foto försöker jag få unikt, även om den tio syskon i bagaget har, då en lyckad bild så lätt kan göra ens dag.
*
I dagsläget växlar jag ofta bland objektiven och sparar till ett med större vindvinkel, och ett med mix. Jag gillar att leka med mättnad och kontrast, men framförallt gillar jag att testa med mig fram med olika vinklar. Ett objekt, oavsett vad det än är, blir sällan ointressant om du fotar det med rätt variant…
Jag tar porträttbilder, både på människor och djur, och gör även produktfotograferingar medan mina lekande bilder på allt levande smått enbart förblir en hobby blott.
***
– tips för fotointresserade.
Detta är en rolig uppgift som jag snappat upp från en annan fotograf, och som säkert många av er redan har kännedom om. Själv tyckte jag det var en superidé och som hela tiden gav än ett mål.
Så här går det till: Ta en almenacka, skriv ett ord, vilket som helst under varje dag. Ta dig sedan an utmaningen att fota utifrån det ord du skrivit för dagen. – Vid dagens slut ska du ha en bild som förklarar/visar dagens ord. Gör sedan en portfolio utav dessa. Där du sätter in fotona med dess ord intill. Dag för dag. Ha gärna månaderna/årstiderna som tema för dina ord. Eller hitta på egna teman.
Vill du inte ta varje dag i varje månad, kan du antingen göra veckans- eller månadens bild utifrån samma idé. Utmana gärna andra fotointresserade. Ta samma ord eller ge er varandras. En tolkning kan vara så olika, det är fantastiska resultat ni kommer att få se.
Johanna Eisene. | www.artofme.n.nu |
God jul & gott nytt år!
10 Dec 2013
Glitterboden önskar Er alla en God jul & ett riktigt Gott nytt år!
Utlottning
18 Aug 2013
Är du en vinnare? Just nu lottar vi ut resecheckar. Lätt som en plätt att delta! http://t.co/e5qsyku9Jp pic.twitter.com/iks1Yw5Mt3
— Weforyou (@Weforyouse) August 14, 2013