Monica fick rätt mot Försäkringskassan!

Häromdagen fick jag ett mail - av Monica, som tidigare kontaktat mig via hemsidan angående mitt inlägg om "min strid” med att få rätt mot Försäkringskassan.
Och det var ett mycket glädjande mail – efter lång tid och mycken vånda hade hon också fått rätt mot Försäkringskassan!
Härligt Monica, jag gläds verkligen med dig!

Som jag skrev i mitt förra inlägg:
"Det är många som inte överklagar på grund av att man inte orkar eller klarar av att göra ett överklagande själv eller inte har råd att anlita jurist som kan hjälpa till. Men till alla er som fått avslag skulle jag ändå vilja säga:
Ge det en rejäl funderare och har du minsta möjlighet att överklaga samt ett bra underlag, så gör det!!!"

Läs mer om Jurist Marie-Louise Aijkens på hennes hemsida:
marie-louise-aijkens.se/

Mitt förra inlägg i helhet finns att läsa via nedanstående länk:

http://www.glitterboden.se/jag-fick-ratt-mot-forsakringskassan

 


Tack Monica, för att du vill dela med dig av din historia och för att jag får lägga in den här på min blogg!

”Redan under slutet av 80-talet fick jag en emellanåt fruktansvärd värk i min högra axel. Tyvärr tog inte läkarna mig på något större allvar. Det syntes ju inget på röntgen! Det jag erbjöds var en och annan kortisonspruta. Mina besvär fortsatte men som sagt det syntes inte på röntgen så jag kunde ju inte ha så ont som jag gjorde gällande! I samband med att jag 2008 bytte jobb så kom jag i kontakt med en läkare på Företagshälsovården som äntligen tog mig på allvar och förstod att jag hade ont. Vid det här laget kunde jag knappt lyfta min högra arm dessutom har jag sedan barnsben lidit av något som kallas Tremor, dvs. ofrivilliga skakningar i händerna. Den här läkaren remitterade mig till Ortopeden på ett av våra Universitetssjukhus och där fick jag träffa en av våra världsberömda professorer! Han kunde omgående konstatera att förutom mitt problem med min högra arm och axel hade jag ett så svårt diskbråck mellan 5:e och 6:e nackkotan som krävde en operation. Tyvärr så byggdes operationssalarna på Akademiska om den här tiden så min operation flyttades till Huddinge sjukhus. Den 20 december 2011 blev jag opererad för mitt diskbråck. Knappt en månad tidigare avled min pappa så det var en turbulent tid med både det och min operation! När jag efter min operation skulle börja min rehabilitering började plötsligt min man klaga över att han hade så fruktansvärt ont i magen. Efter ett akutbesök på Enköpings lasarett konstaterades att han, som i alla år varit den friskaste människa jag vet, hade ett hjärtfel! Hjärtflimmer! Det var så många gånger vi åkte ambulans in till akademiska eller akkis som vi säger. Värsta gången var när han blev så dålig att vi åkte ambulans in men läkarna hittade inget så vi fick inte ens åka taxi hem utan vi blev tvingade att åka kommunalt hem! Det visade sig till slut att han hade en tumör i bukspottkörteln vilket inte gick att göra något åt! Tre månader efter att dom hittade orsaken somnade han in endast 56 år gammal. Allt detta hände under min så kallade rehabilitering. Efter hans begravning åkte jag och en kompis hem till min son som bor i England. Vi hade varit där ett par dagar när jag fick en fruktansvärd värk i nacken, vi visste överhuvudtaget inte om vi skulle kunna ta oss hem. Väl hemma kunde läkarna konstatera att operationen var misslyckad och ryggmärgen låg bar på vissa ställen och en ny operation krävdes. Så jag fick gå igenom hela den här långa utredningen igen! I september, nästan på dagen två år efter att dom upptäckte det här opererades jag igen men den här gången på Akkis och av min ursprungliga läkare! Det här har lett fram till att jag har fått fruktansvärda nervskador i nacken, jag orkar inte sitta eller stå många stunder i taget utan måste lägga mig. Under den värsta tiden åt jag 18 olika tabletter per dag, huvudsakligen morfin, trots detta ansåg Försäkringskassan att jag nog kunde jobba! Den 10 maj i år opererades så äntligen min högra arm. Det visade sig vara ett så kallat impingement dvs. att en sena låg i kläm. Dessutom så hade jag en stor böld inne i axeln fylld med flytande kalk, utslitet brosk mellan axeln och nyckelbenet vilket resulterade i att kirurgen fick ta bort 2 cm av nyckelbenet.

Under hela tiden så ansåg Försäkringskassan att det inte var bevisat att mina skador var bestående trots att dom ansåg att min medicin var berättigad! Det tog nästan ett år innan jag fick beskedet att dom avslagit min ansökan trots att man inte ska behöva vänta längre än 90 dagar. Min handläggare tolkade mina svar som han själv ville. Då som alla förstår var även jag på väg att ge upp! Men inte utan kamp. Jag satt en dag och googlade och till min stora glädje hittade jag Marie-Louise Aijkens! Hon övertygade mig att inte ge upp! Hon fixade överklagan till Försäkringskassan som man nästan får känslan av att dom bara ryckte på axlarna åt! Nästa instans var så Förvaltningsdomstolen eller gamla Regeringsrätten! Jag trodde egentligen inte ett dugg på att dom skulle gå min väg! Efter den nästan ovärdiga behandling som man får från det ena statliga verket så varför skulle det andra gå min väg? Dessutom bor jag i det länet som, enligt sidor på internet, ändrar minst beslut i Sverige!

Men vi lyckades, och vi lyckades även att det är ett retroaktivt beslut!
Fråga gärna efter min nya "titel"!

SJUKPENSIONÄR

Tack Marie-Louise! Kommer aldrig kunna tacka dig fullt ut!”

Monica

15 Nov 2016